Nähä, då struntar vi väl i idén om en trappa

När jag flyttade in i lägenheten på Världens Smalaste Gata var det hyresvärden som var väldigt angelägen om att framöver få bygga ut mina 53 kvadratmeter med en trappa upp till vinden.

- Vi tar det till sommaren, sade han då.

När jag väl ringde i somras var det han som var på semester och högst otrevlig tillbaka för att jag ringde på hans lediga tid (eh, hur ska jag veta det när du har gett mig ditt mobilnummer?).

Idag tog jag mig mod till att ringa igen – och möttes av en trevlig stämma men negativa nyheter.

Det blir ingen vindsvåning för min del, bygglov utdelades bara för lägenheten bredvid.

Däremot kunde han ge mig en större lya i Hammarbyhöjden om jag ville.

Ja ba tillbaka ba:

- Öh, det är inte Söder.

Så nu funderar jag på om jag ska försöka byta till mig lite större.

Jag älskar verkligen den här lyan och den är grym, läget fantastiskt men man kan väl alltid fönstershoppa lite i hopp om något ännu bättre; säg en två och en halva på 64 kvadratmeter med balkong och grym utsikt?

Äh vad fan, jag kan inte hålla mig till fredag

Stockholms bästa thai på Folkungagatan?

Jag vet att det kanske inte ser så bra ut på bilden men jag ville inte lägga ner någon större vikt på just det där och då.

Allt jag ville vara att äta den grymma geang pad som Thai House Wok tillagat och som jag sedan jag upptäckt den har insett att det måste vara Stockholms bästa thai – och bara några minuter hemifrån mig – och som jag har krejvat enormt.

Tre gånger på två veckor nu.

Skulle knappast kalla det lågoddsare att jag är tillbaka minst en gång innan veckan räknas till slutet.

Söndagsaction i Solna

Stämningen på sportbaren Offside, mitt emot Råsunda, när SM-bucklan krigades hem?

Tinnitus-läge, typ.

Och nästan så pass medryckande att till och med jag applåderade för de svartgula.

Men bara nästan.

Desto gladare över att Djurgården fick en chans att hänga kvar i serien.

Inte för att jag håller på dem, för att svensk fotboll behöver ett bra driv i Stockholm.

Matchen. Ja, Matchen med stort M.

När jag vaknar gör jag det till AIK-supportrarnas skrik.

Klockan är halv elva och att det är fyra och en halv timme kvar till avspark spelar ingen roll.

Det är fullt drag även på Södermalm inför Matchen som kommer få hela Sverige att bänka sig.

Själv, själv tar jag sikte på en sportbar utanför Råsunda.

Fina saker förtjänar fin förpackning

Dom kallar oss raggare. Jag kallar det stil.

Jag inser att när jag häromdagen var ute och rumlade på stan fick värja mig mot den där frågan ännu en gång.

”Är du en sån där raggare eller?”

Hm.

Tur då, när man tycker livet är jobbigt och alla vill tafsa i ens hår, att jag igår tog mitt förnuft till fånga och spatserade iväg till Rocket Room på Debaser – en klubb i min frisörsalongs regi som var helt nedlusad med fantastiska kläder, avundsvärda tatueringar och lindy hop, livemusik, pomada och de vackraste av människor.

Och inte att förglömma: Reinfeldt-look a like på pedal steel.

Det var, inte helt oväntat kanske, det bästa jag upplevt i den här stans nattliv sedan Trädgår’n Under Bron.

Höst version 2009

Hej höst.

När du ser ut så här och jag får pulsa bland dina fallna löv, ja då är till och med du en trevlig bekantskap.

Att spara på det publika utrymmet

Filmtajm

Det finns bra videobutiker.

Och så finns det Video1 på Götgatan.

För inte bara har den en fenemonal förmåga att nästan alltid ha vad jag vill ha.

Dessutom hade dom idag den goda smaken att inte bara sälja The Wire säsong III för 279 kronor utan även, och framför allt, The Wrestler för 39 och Somers Town för 19.

Jag tar det igen:

The Wrestler. Trea. Nia. Kronor.
Somers Town. Etta. Nia. Kronor.

Det är sinnessjukt bra även för begagnat.