En resa rakt ner till minnenas marknad

Tåget till livet – rakt ner till Köpenhamn som en första missil ner i Europa – och Perssons Pack och Hello Saferide sjunger Stenad I Stockholm – allt samtidigt som människor runt omkring mig luktar svett, alkohol och visar bistra miner.

Klockan är strax över 06.30 och jag är lika trött som livet en söndag, på väg till Rimforsa för två dagar med familjärt häng och marknad med en loppis som min intuition redan börjat skvallra om som fyndplats (kristallkrona?) av det bättre slaget.

Sju år sedan sist.

Det är sju år sedan jag var på marknaden sist – oftast på resande fot som skäl för frånvaron; i New York eller Paris eller Florens eller Liverpool eller… – men 2009 är det dags igen och det framkallar minnen fyllda av hur jag som liten pojke vaknade tidigt, ryckte i mammas täcke och undrade om det var dags att börja arbeta.

Mamma var nämligen involverad i idrottsföreningens Damklubb vilket innebar att de hade ett tält och bland annat krängde världens bästa köttbullemackor. Och på något sätt var det bästa jag visste att fara fram och tillbaka på min ljusblå Crescent med termosar och påsar för att hjälpa till och samtidigt se hur hela happeninget byggdes upp och känna på luften som liksom vibrerade innan allt exploderade och folkhorderna invaderade för att ”fynda” serietidningar, dansbandsskivor och den fantastiskt goda saltgurkan från Kinda Gurka.

Kan inte påstå att jag har samma intentioner 2009 eller ens att jag ser det som att någon luft går att känna på.

Däremot väntar en frukost hemma i Rimforsa med utlovade köttbullemackor.